Efter 39 veckors träning kommer vi så till summering av säsongen. En säsong som har varit väldigt intensiv, de må ja säga.

En otroligt givande, krävande men framförallt helt i min smak en säsong som hade allt, en hög träningsnärvaro, och en oerhörd träningsvilja som har vuxit fram hos grabbarna.

Vi har tränat i snitt 3,5 träningar i veckan enligt mina beräkningar vilket jag tycker har varit jätte kul.

Sent igår kväll landade vi hemma i Kiruna efter en helt fantastisk upplevelse i Helsingfors.

Varenda grabb samt medföljande förälder och ledare har varit helt fantastiska. Vilken resa vi har gjort, alltifrån grabbarnas enastående prestationer under samtliga 5 matcher till att verkligen visa hur vi i Kiruna AIF uppför oss på främmande mark, riktigt riktigt bra!

Nu till det sportsliga.

Redan sen i Mars var ledarstaben fast beslutna om att laget behövdes fyllas på, så vi lånade in Svante Reineström samt Wilmer Bogdanoff från 03/04 laget. Vi fick helt plötsligt 2 backpar samt 3 kedjor att laborera med, super kul.

Vi började spela mot KAPA-65 Kalannin Pallo. En match vi vinner med 2-1, vi kliver ut och för matchen i stort sett i 25 av de 30minuter som matchen var. Grabbarna samt ledarstab kände ett oerhört glöd, vilket märktes. Enligt mig skulle matchen varit avgjord redan efter första perioden men en storspelande målvakt i det finska lagets bur höll nere siffrorna.

2 timmar senare var det dags för match nummer två. Återigen ett finskt lag, FC Tuusula.

En jobbig start (0-2 till Tuusula redan efter 3minuter) gjorde att grabbarna från Finland gick segrande ur den bataljen, vilket med facit i hand fick oerhörda konsekvenser för oss.

Gruppspelets sista match gick mot Pöytyän Urheilijat, 0-0 efter 10minuter och det kändes en aning märkligt, men med denna lagmoral och det oerhörda tålamodet och en spelide som vi tror på gjorde att när vi gick till pausvila hade vi en klar och stabil 3-0 ledning.

Bollen fortsatte rulla sista perioden också och matchen slutar hela 6-1 till gruvansgäng från malmfälten.

Med segrar i två av tre matcher i gruppspelet så kändes det som att A-slutspel väntade. Men efter att 3 lag slutat på samma poäng så föll vi på mållinjen och hade sämre målskillnad än FC Tuusula och KAPA-65, oerhört tungt men sådan är idrotten och på något sätt så tar vi lärdom av detta i våra fortsätta idrottskarriärer.

På Söndagmorgon väntade placeringsmatcher, första matchen gick mot Eräviikingit/Valkoinen. Inget snack om saken, vi vinner med klara 6-2 och det var helt klart rättvist, även våran sista match vinner vi med 6-2 och det var mot Pöytyän Urheilijat.

Vi skall vara stolta över vad vi har ådstakommit denna cup, att gå segrande ur fyra av fem matcher och vara spelförande i minst fyra av dom, otroligt imponerande. Två riktigt stabila målvakter i Isak och Erik. Ett försvarsspel som var vattentätt och ett glamoröst anfallspel. Hur kul som helst.

-Känns verkligen som vi fått ett kvitto på lagets satsning denna säsong, vilken cup vi har gjort. Fantastiskt! Kommenterar ledare Magnus Mikko.

Denna säsong hade verkligen allt. Det har varit medgångar, det har varit motgångar och allt har verkligen stärkt oss och vi har kommit tillbaka starkare som lag och individer.

samt den lagmoral som vuxit fram hos grabbarna är verkligen sällsynt.

Jag är så otroligt imponerad och stolt över varenda en i detta lag, ni har varit helt suveräna.

Efter sista matchen mot Pöytyän Urheilijaat meddelade jag att min tid som tränare i detta lag är över.

Jag har lärt mig otroligt mycket innebandy och även fått en inblick som ledare över ett kollektiv som verkligen har kommit samman. Varenda timme vi tränat och tränat och pantburk vi pantat för att nå upp till vårat mål har det helt klart varit värt.

Jag har verkligen haft hur roligt som helst och vill passa på att tacka er engagerande föräldrar, sponsorer och framförallt den drivande ledarstaben för denna tid.

Det var inget lätt beslut det här men nu när vi skiljs åt allesammans så gör vi det som vänner, för resten av livet.

Jag önskar er all lycka.

/André Frölander